Konstvetenskapliga texter

VT2019 och HT2021 läste jag kurserna  Arkitektur och design och Det konst- och bildvetenskapliga fältet.

Arkitektur och design

Vilka är de viktigaste modernismkritiska ståndpunkterna i Christian Norberg-Schulz ”Fenomenet plats” och Robert Venturi och Denise Scott Brown ”Innebörden i A&P:s parkeringsplatser eller att lära från Las Vegas”?

Fenomenet plats Christian Norberg-Schulz (1976)

Den här texten handlar om hur olika platser och miljöer påverkar oss människor. Den här texten beskriver hur människor relaterar till platser på ett djupare plan. Den beskriver inte en konkret plats utan hur platser generell påverkar oss. Här beskrivs både naturliga platser men framförallt platser som skapats av oss människor. Enligt författaren är platsen av stor betydelse och det är viktigt för individen att känna sig hemma på en plats.  Författaren vill introducera begreppet fenomenologi i samband med arkitektur. Eftersom termen finns förankrad som analysverktyg inom andra kulturyttringar och också inom filosofi är den här texten mer allmänt hållen. Den förhåller sig till platser som ett fenomen som kan analyseras inte till någon specifik plats.

Författaren refererar både till filosofer och författare för att tydliggöra platsens betydelser. Däremot rangordnas inte platserna utifrån funktion utan olika platser kan ha ett värde utifrån hur individen upplever dem och känner sig hemma i dem. Begreppen hemma och vilse är viktiga. Hemma är den plats man bor på och känner sig hemma på att gå vilse står i motsatt förhållande till att känna sig hemma att känna sig bortkommen. Kritiken mot modernismen i den här texten handlar om det subjektiva och hur individen upplever en plats. Detta är ett känsloladdat förhållningssätt med respekt för historien.  Detta ligger långt från modernismens estetik och funktionalism.[1]

Texten värderar inte vissa miljöer som bättre än andra utan beskriver hur miljöer påverkar oss som individer och hur uppväxt förhållanden och erfarenheter påverkar vårt förhållande till miljöer av olika slag.  

Det modernistiska förhållningsättet är mer bundet till smak och stilideal hur en plats ska utformas för att vara praktiskt och funktionell. Den här texten beskriver inte alls något speciellt stilideal eller någon specifik funktion.

Robert Venturi & Denise Scott Brown, Lära från Las Vegas (1968)

Den här texten är ett tydligare ställningstagande mot modernismen än den första texten och är specifikt inriktad på just arkitektur. Texten inleds med ett tydligt avståndstagande mot LeCorbuses tankar om att riva hela Paris för att sen bygga om hela staden igen. Den här texten handlar istället om att ta lärdom av historien och tidigare arkitektur och på så sätt anpassa sig till det existerande landskapet för att på detta sätt skapa en miljö. 

Författaren börjar med att redogöra för tidigare traditioner inom arkitektur och har också ett mer konkret exempel. Texten beskriver hur olika stilar och stilideal blandas och hur casinona riktas mot besökarna medan baksidorna är mer alldagliga. Framsidorna är det som ska marknadsföra casinona utåt de är därför upplysta och riktade mot motorvägen där besökarna kommer ifrån. Det som beskrivs här är mer ett postmodernistiskt förhållningsätt med den lekfullhet och sättet att låta sig influeras av olika stilar och stilideal. Miljön som beskrivs är också något annat än de strikta modernistiska. [2]

Sammanfattning

Båda texterna är förankrade i historien och poängterar att arkitekten och den som skapar en miljö måste anpassa sig till de rådande omgivningarna och tidigare miljö och bebyggelse. Ingen av texterna är värderande eller sätter ett bestämt stilideal före ett annat. På det viset uppvisar båda texterna ett avståndstagande gentemot den modernistiska arkitekturen och deras strikta stilideal. Texten att Lära från Las Vegas är tydlig och konkret. Den sätter in idéer och tankar omkring arkitektur i en kontext och refererar tydligt till en bestämd plats.

 På det sättet skiljer den sig radikalt från den Fenomenet plats som är mer allmänt filosofisk och refererar inte till någon bestämd plats eller arkitektur. Idéerna som beskrivs här är applicerbara på vidare kulturella begrepp och kan innefatta konst, arkitektur och litteratur. Platserna som beskrivs kan vara så väl yttre som inre och också platser i naturen. Platser beskrivs som komplexa och kan bestå av flera olika element. De har olika laddning för olika individer och vilken plats en individ har växt upp på har betydelse för hur du uppfattar en plats. Den här texten beskriver tankarna omkring hur platser och arkitektur kan analyseras inte en specifik plats utan ett analysverktyg som kan användas på olika platser och miljöer.

Källor

Heskett John, Design – en introduktion, Riga 2011.

Norberg-SchulzChristian. Fenomenet plats (1976)

Venturi Robert & Brown Denise Scott, Lära från Las Vegas (1968)


[1] Heskett John. Design – en introduktion. 2 uppl. Riga:  Raster 2011. s.45

[2] Heskett, Raster, 2011, s.45.

 

Genusperspektiv – Villa Schröder

Syfte

Syftet med texten är att ge ett genusperspektiv på hur Villa Schröder kom till utifrån det material som finns att tillgå. Begränsningarna som finns är att huset inte kan studeras på plats och att materialet inte går på djupet.

De Stijl -bakgrund

Huset finns i Nederländerna i Utrecht och är ritat av arkitekten Gerrit Rietveld. Huset bygger på tidskriften DeStijls idéer. DeStijl är en lös sammanslutning av konstnärer och designers i gruppen ingår Piet Mondrian, Gerrit Rietveld , Theo van Doesburg och Jacobus J.P. Idéerna kännetecknas av horisontella och vertikala linjer samt plana ytor och färgerna gult, blått, rött och svart.  Theo van Doesburg var mest tongivande i gruppen. Han administrerade gruppen och skötte deras kontakter utåt och lanserade rörelsen. Arkitekten Gerrit Rietveld har också ritat möbler i samma stil han är kanske mest känd för stolen Röd-blå-stolen Trots DeStijls lösa sammanslutning så syns det tydligt att gruppens medlemmar förespråkar samma idéer. Gruppen bildades 1917, men Gerrit Rietveld blev inte medlem i gruppen fören 1919 och är från början utbildad möbelsnickare som började rita egna möbler 1917.[1]

Villa Schröder

Huset bygger på de karaktäristiska DeStijl idéerna med grundfärgerna och enkla plan som teman som går igen i hela husets design. Arkitekten är Gerrit Rietveld.  Truus Schröder är beställare till huset och hennes tanke var att hon och hennes barn skulle bo i huset vilket hon också gjorde tills det blev museum 1987.

Schröder tanken är att huset ska vara, praktiskt och funktionellt för henne och hennes familj. Tanken är att huset ska vara anpassat för hennes liv som ensamstående kvinna med barn. Huset har skjutbara väggar och tanken med det är att det ska skapa ett aktivt familjeliv. Förmodligen har Truus Schröder haft en aktiv roll som beställare och valt arkitekt med omsorg för att få sina idéer förverkligade. Enligt Friedmans forskning är Villa Schröder ett samarbete där beställare och arkitekt har samarbetat omkring idéerna.[2]

Slutsats

På ytan framstår DeStijl som en väldigt manlig rörelse inom konst och design. Medlemmarna i gruppen består av män som riktar sig till andra manliga konstnärer, designers och arkitekter. Deras förebilder är också män. Samtidigt försöker de hitta lösningar för arkitektur och design som kan användas i vardagslivet något som också kan rikta sig till kvinnor. Rietvelds inriktning som skapare av funktionella möbler känns mer allmängiltig och kan tilltala både män och kvinnor som brukare av möblerna.

Med tanke på husets utformning är det svårt att tänka sig en passiv beställare det är osannolikt att en person skulle vilja bo i ett sådant hus med så tydliga idéer och smak som signum om den inte själv varit inblandad i designen. Valet av arkitekt är också ett medvetet val hon tilltalades förmodligen av DeStijls idéer rent allmänt, men tilltalades förmodligen av Rietvelds erfarenhet som möbeldesigner vilket borde göra honom bättre lämpad att göra hela inredningen till hem på ett praktiskt och funktionellt sätt. Hon hade kunnat välja någon av de andra arkitekterna inom rörelsen men deras mer allmänna inriktning var säkerligen inte lika tilltalande. Genom att anlita Rietveld fick hon den smakriktning och kompetens hon ville ha och kunde på så sätt förverkliga sina idéer inom arkitektur.

Eftersom huset är ritat till T Schröder är det också hon som är brukare av huset och det är hon som har använt det. Att huset var tänkt och använts som bostadshus är tydligt utan Schröders idéer hade förmodligen inte huset varit lika funktionellt. Hennes idéer om funktionalism och tankar om hur ett modernt hus ska se ut och användas lyser igenom och präglar hela byggnaden. T Schröder framstår som inblandad och i högsta grad delaktig i husets arkitektur och design.

Källor

Hedqvist Hedvig. 1900-2002, Svensk form och internationell design. Sloveninen 2002.

Katharina Bonnevier. Mårbacka drag king, Bang 2007.


[1] H Hedqvist. 1900-2002, Svensk form och internationell design. Sloveninen 2002. s. 35,37, 46.

[2] K Bonnevier. Mårbacka drag king, Bang 2007.

Utveckla, med bakgrund i texterna, ett resonemang omkring förnyelse/tradition i stadsbyggande utifrån olika typer av stadsdelar/stadsrum. Reflektera över minst två av texterna.

De flesta av texterna är skrivna under 2000-talet och blidkar tillbaka. Asplunds Acceptera innebär ett undantag då den är skriven i början av 30-talet och blidkar framåt. Jag har valt att analysera Acceptera och Byggherrar med medel i tiden. Båda texterna har gemensamt att de handlar om arkitektur i sin samtid med tydliga idéer om smak och intresse. De beskriver också hur olika samhällsproblem i samtiden ska löses genom rätt sorts arkitektur.

Acceptera (1931 Gunnar Asplund)

Acceptera handlar om 30-talets nya idéer om bostadsbyggande och hur problemen med bostadsbrist och fattiga kvarter skulle byggas bort. Acceptera är inspirationen till den ombyggnation som sedan skedde i många städer från 30 talet och framåt, hur det byggdes nya bostäder och stora köpcentrum. Det viktigaste enligt Asplund är att allt har en tydlig funktion. Äldre hus kan få finnas kvar om de fyller ett praktiskt funktionellt syfte. De nya byggnaderna ska inte anpassas till de äldre utan Asplunds tanke är att gammalt och nytt med tiden ska kunna fungera bra tillsammans utan att det behöver anpassas till vart annat. Han drar paralleller till äldre arkitektur och hur olika stilepoker kan finnas bredvid varandra. Det är ändå lite överraskande att han inte helt tar avstånd till äldre arkitektur utan tycker att den kan få finnas kvar om den fyller en funktion. Funktion handlar lite om närhet och tillgänglighet utan verkar till största del handla om hur husen ska byggas för att vara funktionella och hur gammal sliten arkitektur ska ersättas med ny fin arkitektur.

Byggherrar med medel i tiden (2007 Björn Ramel)

Den här artikeln handlar om bostadsområdet Jakriborg i Skåne. Bostadsområdet har den medeltida Hansastaden som inspirationskälla. Husen är byggda i den här stilen och hela området är planerat att till det yttre likna den gamla staden.  På många sätt har de brutit mot 90-talets och det tidiga 2000-talets oskrivna regler och byggt ett helt nytt område med hyresrätter efter gamla stilideal ute på landsbygden. Företagarna bakom projektet har velat skapa något fint och som ser ut som ”förr” i tiden. Närheten till allt är viktig, de som bor här ska kunna arbeta i området. Tanken med hyresrätter är att det är roligare om olika sorters människor kan bo i området och detta vill byggherrarna uppnå genom att ha hyresrätter istället för bostadsrätter eller villor. Bostadsområdet handlar inte bara om att tjäna pengar utan att förverkliga en vision om ett nära boende och olika sorters människor.

Sammanfattning

Båda artiklarna ger uttryck för starka åsikter och stilideal. Acceptera har en rationell och funktionalistisk ståndpunkt tanken är att bygga bort slitna, fattiga och icke funktionella kvarter i städerna. Detta bottnar i reala problem som fanns på 30-talet vad det gällde bostadsbrist och fattiga kvarter och hur dessa problem skulle lösas rent praktiskt med arkitektur. Jakriborg eftersträvar något helt annat en romantisk syn på den gamla staden här eftersträvas ett äldre stilideal och en tillbakagång till det som varit. Vad som kan accepteras vad det gäller avvikande stil så är Jakriborg långt mer striktare än Asplund. Hela idén med Jakriborg bygger på enhetlighet och en dröm om den gamla staden och dess utseende och funktion. På vissa sätt representerar också Jackirborg en form av funktionalitet i samtiden tanken att kunna bo och arbeta nära och ha nära till både barnomsorg och arbete är viktigt för många barnfamiljer idag. Behoven som fanns på 30-talet finns inte längre och det som var viktigt att bygga bort då har istället fått ett lite romantiskt skimmer och det är snarare närhet till förskolor, arbete och affärer som prioriteras.

En annan skillnad mellan artiklarna är att Acceptera är skrivet utifrån en yrkesverksam framgångsrik arkitekts erfarenheter och synpunkter, medan Byggherrar med medel i tidenär skriven av en journalist som pratat med både boende och de som byggt Jakriborg och dess kritiker. Detta ger lite olika perspektiv och ståndpunkter, flera människor kommer till tals än bara arkitekter. Acceptera handlar mycket om att bygga bort problem och svårigheter som fanns i dåtidens boendemiljöer. Vad dåtidens vanliga boende tyckte om problemen med trångboddhet och fattigkvarter säger artikeln inte så mycket om.  Tidpunkten för när båda artiklarna skrevs skiljer sig också Byggherrar med medel i tiden handlar om ett resultat och är skriven efter att området byggdes och analyserar något som redan finns. Acceptera däremot är en programförklaring och speglar Asplunds tankar om hur han vill att arkitekturen ska byggas och utvecklas. Artikeln förutspår något som senare kommer att ske den sortens visionära idéer om framtiden är typiskt för modernismen.

Källor

Asplund Gunnar. Acceptera 1931.

Björn Ramel. Byggherrar med medel i tiden. 2007

Arkitekturanalys

Krämaren i Örebro

Inledning

Krämaren är en byggnad som präglar Örebros stadskärna. Ett hus som är uppdelat i två delar och som är ritat och skapat i en stark modernistisk tradition. Materialet har begränsningar, det finns till exempel inte möjlighet att besöka taket där bostadshusen ligger och hur inredningen i gallerian ursprungligen såg ut finns väldigt lite källor på. Därför kommer jag att analysera Krämaren utifrån det material jag har och utifrån mina egna intryck av gallerian och de delar av byggnaden som jag kan se.

Historia

Arkitekterna bakom krämaren heter Erik och Tore Ahlsén. Sin egen verksamhet som arkitekter påbörjade de på 30-talet efter en lång praktik hos Gunnar Asplund. Asplund är arkitekten som låg bakom skriften Acceptera, en modernistisk och funktionalistisk programförklaring.[1]  Uppdraget att rita Krämaren fick de genom en tävling att sanera Örebros stadskärna, Krämaren byggdes på samma ställe som gamla söder. Tävlingen resulterade i två byggnader av de två arkitekterna, förutom Krämaren också medborgarhuset i Örebro. [2] Tävlingen genomfördes 1954 till 1955, men först 1963 var Krämaren färdig. När huset byggdes bestod det av två varuhus, Epa och varuhuset Krämaren, som bestod av flera små aktörer som gått samman och bildat ett varhus. 2007 renoverades Krämaren för att skapa en mer modern galleria med flera olika aktörer. Till att börja med ägdes hela Krämaren av Stiftelsen hyresbostäder som nu mera har bytt namn till Öbo (Örebro bostäder). Nu mera ägs bara den övre delen av Öbo. Nedre delen ägs av Alecta & Aberdeen Property Investors.[3]

Byggnadens struktur och funktion

Byggnadens funktion av två, delar nedre delen är köpcentrum och övre delen är bostadshus.

Bostadshusen är byggda ovanpå köpcentrumet och består av två 13 våningshus som är 40 meter långa. Fastigheternas sammanlagda höjd är 50 meter på längden, 120 och på bredden 50 meter. De två funktionerna är väl avskilda från varandra. De flesta ortsbor har varit inne i gallerian medan bostadshuset är hyresrätter som besöks av de boende.

De två delarna har alltså helt olika funktioner. Den övre är tänkt som bostadshus och har den funktionen. Den nedre är tänkt som mötesplats och lokaler för handel.

Fasad, material och Insida-utsida

Utsidan på bottenplanet där gallerian ligger består av betong och stora fönster och kolonner på sidorna. Bostadshusen högst upp består av emaljerad plåt i olika färger tanken är att ljuset och himmelen ska spegla sig i dem och bidra till färgskiftningar. Nedanför höghusen finns en anlagd trädgård.[4]. Utsidan är kraftfull med kolonner på sidorna i kontrast till insidan, som är ljus och upplyst och välkomnande. Det finns hissar mellan våningsplanen. Golven består av marmor. Design och inredning känns genomtänkta och enhetliga. Det finns inredningsdetaljer och färger och former som går igen i hela gallerians inredning.

Stuga eller tempel

Simon Urwin använder sig av två karaktärer då han analyserar arkitektur, stuga och tempel.

Ett tempel dominerar sin omgivning och bygger på klassisk stil, är inte anpassad till sin miljö varken i stil eller vad det gäller byggnadsmaterial. Simon Urvin menar att karaktären bygger på idéen om grekiska antika templets utförande och design.

Detta innebär ändå att byggnaden av de här slaget kan komma från andra stilepoker än just den det antika Grekland det är de grundlägganddragen som är typiska. Karaktären stuga är en annan sorts byggnad en byggnad som tar hänsyn till den omgivande miljön både tidigare bebyggelse och miljön i övrigt. När Krämaren byggdes togs inte så mycket hänsyn till den omgivande arkitekturen utan tankarna var att ”sanera” och bygga nytt, modernistiskt och funktionellt. En stuga är anpassad efter användarnas behov och är byggd i samklang med miljön för att passa mänskliga behov. [5]

Krämaren är ett modernistisk och bygger på modernistiska idéer arkitekterna var starkt influerade av Asplunds tankar och idéer om stadens funktion.[6] Byggnaden dominerar stadsbilden.[7] Den påverkar byggnaderna runt omkring, som en del annan modernistisk arkitektur är den planerad och konstruerad efter modernismens stilideal och tanken med byggnaden har också varit att bygga nytt, bygga bort den gamla staden och bygga nya funktionella miljöer istället för den äldre stadens slum. Detta är mer förenligt med Simon Uwins idé om att byggnaden är ett tempel snarare än en stuga som ligger rätt långt ifrån modernismens idéer om stilar och stilideal.

En stuga tar mer hänsyn till platsen och hur det såg ut innan. En stuga är en byggnad som är mer förankrat i miljö och historia. Krämaren har en historia som påminner mycket om andra modernistiska byggnader i stadskärnorna vid den här tiden. Att riva gamla kvarter för att bygga helt nya med ny arkitektur är något som gått igen i många svenska städer minst Sergels torg som har en liknande historia då gamla Klara kvarteren revs och helt ny modernistisk arkitektur byggdes. [8] Eftersom Örebro är en mindre stad blev projektet förstås inte lika omfattande, men tankar och idéer om stora omvälvande byggprojekt är något som går igen och som kännetecknar den svenska modernismen. De funktionerna som Krämaren har är också i samklang med modernismen. Köpcentrum och bostadshus är viktiga samhällsfunktioner och det var viktigt under den här epoken att kunna bygga bra bostäder och områden samt att gynna handel.

Källor

Gunnar Asplund. Acceptera. 1933.

Aberdeen Property Investors Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. https://web.archive.org/web/20100812050316/http://www.aberdeenpropertyinvestors.se/web/Nyrenoverade_Kramaren_lockar_Zara_till_Orebro.aspx (Hämtat 2019-03-17).

Wikipedia. Klarakvarteren. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Klarakvarteren. (Hämtad 2019-04-05)

Caldenby Claus. Medborgarhuset i Örebro. White arkitekter, Arkitektur förlag. Laholm.

Örebro 700 år – En krönika från äldre tid och nutid, s. 174-176. Utgiven av Örebro stad 1965.

Urvin Simon. Analysing arichitecture. Routledge.  New York 2014.


[1] Asplund G. Acceptera. 1931.

[2] Caldenby C. Medborgarhuset i Örebro. White arkitekter, Arkitektur förlag. Laholm 1990.

[3] Aberdeen Property Investors Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.

[4] Örebro 700 år – En krönika från äldre tid och nutid, s. 174-176. Utgiven av Örebro stad 1965

[5] Urvin S. Analysing arichitecture.  New York 2014. s119-132

[6] Caldenby C. Medborgarhuset i Örebro. s 6.

[7] Örebro 700 år – En krönika från äldre tid och nutid, s. 174-176. Utgiven av Örebro stad 1965

[8] https://sv.wikipedia.org/wiki/Klarakvarteren. Läst 2019-04-05

Några bilder från Krämaren