VT2019 och HT2021 läste jag kurserna Arkitektur och design och Det konst- och bildvetenskapliga fältet.
Arkitektur och design
Vilka är de viktigaste modernismkritiska ståndpunkterna i Christian Norberg-Schulz ”Fenomenet plats” och Robert Venturi och Denise Scott Brown ”Innebörden i A&P:s parkeringsplatser eller att lära från Las Vegas”?
Fenomenet plats Christian Norberg-Schulz (1976)
Den här texten handlar om hur olika platser och miljöer påverkar oss människor. Den här texten beskriver hur människor relaterar till platser på ett djupare plan. Den beskriver inte en konkret plats utan hur platser generell påverkar oss. Här beskrivs både naturliga platser men framförallt platser som skapats av oss människor. Enligt författaren är platsen av stor betydelse och det är viktigt för individen att känna sig hemma på en plats. Författaren vill introducera begreppet fenomenologi i samband med arkitektur. Eftersom termen finns förankrad som analysverktyg inom andra kulturyttringar och också inom filosofi är den här texten mer allmänt hållen. Den förhåller sig till platser som ett fenomen som kan analyseras inte till någon specifik plats.
Författaren refererar både till filosofer och författare för att tydliggöra platsens betydelser. Däremot rangordnas inte platserna utifrån funktion utan olika platser kan ha ett värde utifrån hur individen upplever dem och känner sig hemma i dem. Begreppen hemma och vilse är viktiga. Hemma är den plats man bor på och känner sig hemma på att gå vilse står i motsatt förhållande till att känna sig hemma att känna sig bortkommen. Kritiken mot modernismen i den här texten handlar om det subjektiva och hur individen upplever en plats. Detta är ett känsloladdat förhållningssätt med respekt för historien. Detta ligger långt från modernismens estetik och funktionalism.[1]
Texten värderar inte vissa miljöer som bättre än andra utan beskriver hur miljöer påverkar oss som individer och hur uppväxt förhållanden och erfarenheter påverkar vårt förhållande till miljöer av olika slag.
Det modernistiska förhållningsättet är mer bundet till smak och stilideal hur en plats ska utformas för att vara praktiskt och funktionell. Den här texten beskriver inte alls något speciellt stilideal eller någon specifik funktion.
Robert Venturi & Denise Scott Brown, Lära från Las Vegas (1968)
Den här texten är ett tydligare ställningstagande mot modernismen än den första texten och är specifikt inriktad på just arkitektur. Texten inleds med ett tydligt avståndstagande mot LeCorbuses tankar om att riva hela Paris för att sen bygga om hela staden igen. Den här texten handlar istället om att ta lärdom av historien och tidigare arkitektur och på så sätt anpassa sig till det existerande landskapet för att på detta sätt skapa en miljö.
Författaren börjar med att redogöra för tidigare traditioner inom arkitektur och har också ett mer konkret exempel. Texten beskriver hur olika stilar och stilideal blandas och hur casinona riktas mot besökarna medan baksidorna är mer alldagliga. Framsidorna är det som ska marknadsföra casinona utåt de är därför upplysta och riktade mot motorvägen där besökarna kommer ifrån. Det som beskrivs här är mer ett postmodernistiskt förhållningsätt med den lekfullhet och sättet att låta sig influeras av olika stilar och stilideal. Miljön som beskrivs är också något annat än de strikta modernistiska. [2]
Sammanfattning
Båda texterna är förankrade i historien och poängterar att arkitekten och den som skapar en miljö måste anpassa sig till de rådande omgivningarna och tidigare miljö och bebyggelse. Ingen av texterna är värderande eller sätter ett bestämt stilideal före ett annat. På det viset uppvisar båda texterna ett avståndstagande gentemot den modernistiska arkitekturen och deras strikta stilideal. Texten att Lära från Las Vegas är tydlig och konkret. Den sätter in idéer och tankar omkring arkitektur i en kontext och refererar tydligt till en bestämd plats.
På det sättet skiljer den sig radikalt från den Fenomenet plats som är mer allmänt filosofisk och refererar inte till någon bestämd plats eller arkitektur. Idéerna som beskrivs här är applicerbara på vidare kulturella begrepp och kan innefatta konst, arkitektur och litteratur. Platserna som beskrivs kan vara så väl yttre som inre och också platser i naturen. Platser beskrivs som komplexa och kan bestå av flera olika element. De har olika laddning för olika individer och vilken plats en individ har växt upp på har betydelse för hur du uppfattar en plats. Den här texten beskriver tankarna omkring hur platser och arkitektur kan analyseras inte en specifik plats utan ett analysverktyg som kan användas på olika platser och miljöer.
Källor
Heskett John, Design – en introduktion, Riga 2011.
Norberg-SchulzChristian. Fenomenet plats (1976)
Venturi Robert & Brown Denise Scott, Lära från Las Vegas (1968)
[1] Heskett John. Design – en introduktion. 2 uppl. Riga: Raster 2011. s.45
[2] Heskett, Raster, 2011, s.45.
Genusperspektiv – Villa Schröder
Syfte
Syftet med texten är att ge ett genusperspektiv på hur Villa Schröder kom till utifrån det material som finns att tillgå. Begränsningarna som finns är att huset inte kan studeras på plats och att materialet inte går på djupet.
De Stijl -bakgrund
Huset finns i Nederländerna i Utrecht och är ritat av arkitekten Gerrit Rietveld. Huset bygger på tidskriften DeStijls idéer. DeStijl är en lös sammanslutning av konstnärer och designers i gruppen ingår Piet Mondrian, Gerrit Rietveld , Theo van Doesburg och Jacobus J.P. Idéerna kännetecknas av horisontella och vertikala linjer samt plana ytor och färgerna gult, blått, rött och svart. Theo van Doesburg var mest tongivande i gruppen. Han administrerade gruppen och skötte deras kontakter utåt och lanserade rörelsen. Arkitekten Gerrit Rietveld har också ritat möbler i samma stil han är kanske mest känd för stolen Röd-blå-stolen Trots DeStijls lösa sammanslutning så syns det tydligt att gruppens medlemmar förespråkar samma idéer. Gruppen bildades 1917, men Gerrit Rietveld blev inte medlem i gruppen fören 1919 och är från början utbildad möbelsnickare som började rita egna möbler 1917.[1]
Villa Schröder
Huset bygger på de karaktäristiska DeStijl idéerna med grundfärgerna och enkla plan som teman som går igen i hela husets design. Arkitekten är Gerrit Rietveld. Truus Schröder är beställare till huset och hennes tanke var att hon och hennes barn skulle bo i huset vilket hon också gjorde tills det blev museum 1987.
Schröder tanken är att huset ska vara, praktiskt och funktionellt för henne och hennes familj. Tanken är att huset ska vara anpassat för hennes liv som ensamstående kvinna med barn. Huset har skjutbara väggar och tanken med det är att det ska skapa ett aktivt familjeliv. Förmodligen har Truus Schröder haft en aktiv roll som beställare och valt arkitekt med omsorg för att få sina idéer förverkligade. Enligt Friedmans forskning är Villa Schröder ett samarbete där beställare och arkitekt har samarbetat omkring idéerna.[2]
Slutsats
På ytan framstår DeStijl som en väldigt manlig rörelse inom konst och design. Medlemmarna i gruppen består av män som riktar sig till andra manliga konstnärer, designers och arkitekter. Deras förebilder är också män. Samtidigt försöker de hitta lösningar för arkitektur och design som kan användas i vardagslivet något som också kan rikta sig till kvinnor. Rietvelds inriktning som skapare av funktionella möbler känns mer allmängiltig och kan tilltala både män och kvinnor som brukare av möblerna.
Med tanke på husets utformning är det svårt att tänka sig en passiv beställare det är osannolikt att en person skulle vilja bo i ett sådant hus med så tydliga idéer och smak som signum om den inte själv varit inblandad i designen. Valet av arkitekt är också ett medvetet val hon tilltalades förmodligen av DeStijls idéer rent allmänt, men tilltalades förmodligen av Rietvelds erfarenhet som möbeldesigner vilket borde göra honom bättre lämpad att göra hela inredningen till hem på ett praktiskt och funktionellt sätt. Hon hade kunnat välja någon av de andra arkitekterna inom rörelsen men deras mer allmänna inriktning var säkerligen inte lika tilltalande. Genom att anlita Rietveld fick hon den smakriktning och kompetens hon ville ha och kunde på så sätt förverkliga sina idéer inom arkitektur.
Eftersom huset är ritat till T Schröder är det också hon som är brukare av huset och det är hon som har använt det. Att huset var tänkt och använts som bostadshus är tydligt utan Schröders idéer hade förmodligen inte huset varit lika funktionellt. Hennes idéer om funktionalism och tankar om hur ett modernt hus ska se ut och användas lyser igenom och präglar hela byggnaden. T Schröder framstår som inblandad och i högsta grad delaktig i husets arkitektur och design.
Källor
Hedqvist Hedvig. 1900-2002, Svensk form och internationell design. Sloveninen 2002.
Katharina Bonnevier. Mårbacka drag king, Bang 2007.
[1] H Hedqvist. 1900-2002, Svensk form och internationell design. Sloveninen 2002. s. 35,37, 46.
[2] K Bonnevier. Mårbacka drag king, Bang 2007.
Utveckla, med bakgrund i texterna, ett resonemang omkring förnyelse/tradition i stadsbyggande utifrån olika typer av stadsdelar/stadsrum. Reflektera över minst två av texterna.
De flesta av texterna är skrivna under 2000-talet och blidkar tillbaka. Asplunds Acceptera innebär ett undantag då den är skriven i början av 30-talet och blidkar framåt. Jag har valt att analysera Acceptera och Byggherrar med medel i tiden. Båda texterna har gemensamt att de handlar om arkitektur i sin samtid med tydliga idéer om smak och intresse. De beskriver också hur olika samhällsproblem i samtiden ska löses genom rätt sorts arkitektur.
Acceptera (1931 Gunnar Asplund)
Acceptera handlar om 30-talets nya idéer om bostadsbyggande och hur problemen med bostadsbrist och fattiga kvarter skulle byggas bort. Acceptera är inspirationen till den ombyggnation som sedan skedde i många städer från 30 talet och framåt, hur det byggdes nya bostäder och stora köpcentrum. Det viktigaste enligt Asplund är att allt har en tydlig funktion. Äldre hus kan få finnas kvar om de fyller ett praktiskt funktionellt syfte. De nya byggnaderna ska inte anpassas till de äldre utan Asplunds tanke är att gammalt och nytt med tiden ska kunna fungera bra tillsammans utan att det behöver anpassas till vart annat. Han drar paralleller till äldre arkitektur och hur olika stilepoker kan finnas bredvid varandra. Det är ändå lite överraskande att han inte helt tar avstånd till äldre arkitektur utan tycker att den kan få finnas kvar om den fyller en funktion. Funktion handlar lite om närhet och tillgänglighet utan verkar till största del handla om hur husen ska byggas för att vara funktionella och hur gammal sliten arkitektur ska ersättas med ny fin arkitektur.
Byggherrar med medel i tiden (2007 Björn Ramel)
Den här artikeln handlar om bostadsområdet Jakriborg i Skåne. Bostadsområdet har den medeltida Hansastaden som inspirationskälla. Husen är byggda i den här stilen och hela området är planerat att till det yttre likna den gamla staden. På många sätt har de brutit mot 90-talets och det tidiga 2000-talets oskrivna regler och byggt ett helt nytt område med hyresrätter efter gamla stilideal ute på landsbygden. Företagarna bakom projektet har velat skapa något fint och som ser ut som ”förr” i tiden. Närheten till allt är viktig, de som bor här ska kunna arbeta i området. Tanken med hyresrätter är att det är roligare om olika sorters människor kan bo i området och detta vill byggherrarna uppnå genom att ha hyresrätter istället för bostadsrätter eller villor. Bostadsområdet handlar inte bara om att tjäna pengar utan att förverkliga en vision om ett nära boende och olika sorters människor.
Sammanfattning
Båda artiklarna ger uttryck för starka åsikter och stilideal. Acceptera har en rationell och funktionalistisk ståndpunkt tanken är att bygga bort slitna, fattiga och icke funktionella kvarter i städerna. Detta bottnar i reala problem som fanns på 30-talet vad det gällde bostadsbrist och fattiga kvarter och hur dessa problem skulle lösas rent praktiskt med arkitektur. Jakriborg eftersträvar något helt annat en romantisk syn på den gamla staden här eftersträvas ett äldre stilideal och en tillbakagång till det som varit. Vad som kan accepteras vad det gäller avvikande stil så är Jakriborg långt mer striktare än Asplund. Hela idén med Jakriborg bygger på enhetlighet och en dröm om den gamla staden och dess utseende och funktion. På vissa sätt representerar också Jackirborg en form av funktionalitet i samtiden tanken att kunna bo och arbeta nära och ha nära till både barnomsorg och arbete är viktigt för många barnfamiljer idag. Behoven som fanns på 30-talet finns inte längre och det som var viktigt att bygga bort då har istället fått ett lite romantiskt skimmer och det är snarare närhet till förskolor, arbete och affärer som prioriteras.
En annan skillnad mellan artiklarna är att Acceptera är skrivet utifrån en yrkesverksam framgångsrik arkitekts erfarenheter och synpunkter, medan Byggherrar med medel i tidenär skriven av en journalist som pratat med både boende och de som byggt Jakriborg och dess kritiker. Detta ger lite olika perspektiv och ståndpunkter, flera människor kommer till tals än bara arkitekter. Acceptera handlar mycket om att bygga bort problem och svårigheter som fanns i dåtidens boendemiljöer. Vad dåtidens vanliga boende tyckte om problemen med trångboddhet och fattigkvarter säger artikeln inte så mycket om. Tidpunkten för när båda artiklarna skrevs skiljer sig också Byggherrar med medel i tiden handlar om ett resultat och är skriven efter att området byggdes och analyserar något som redan finns. Acceptera däremot är en programförklaring och speglar Asplunds tankar om hur han vill att arkitekturen ska byggas och utvecklas. Artikeln förutspår något som senare kommer att ske den sortens visionära idéer om framtiden är typiskt för modernismen.
Källor
Asplund Gunnar. Acceptera 1931.
Björn Ramel. Byggherrar med medel i tiden. 2007
Arkitekturanalys
Krämaren i Örebro
Inledning
Krämaren är en byggnad som präglar Örebros stadskärna. Ett hus som är uppdelat i två delar och som är ritat och skapat i en stark modernistisk tradition. Materialet har begränsningar, det finns till exempel inte möjlighet att besöka taket där bostadshusen ligger och hur inredningen i gallerian ursprungligen såg ut finns väldigt lite källor på. Därför kommer jag att analysera Krämaren utifrån det material jag har och utifrån mina egna intryck av gallerian och de delar av byggnaden som jag kan se.
Historia
Arkitekterna bakom krämaren heter Erik och Tore Ahlsén. Sin egen verksamhet som arkitekter påbörjade de på 30-talet efter en lång praktik hos Gunnar Asplund. Asplund är arkitekten som låg bakom skriften Acceptera, en modernistisk och funktionalistisk programförklaring.[1] Uppdraget att rita Krämaren fick de genom en tävling att sanera Örebros stadskärna, Krämaren byggdes på samma ställe som gamla söder. Tävlingen resulterade i två byggnader av de två arkitekterna, förutom Krämaren också medborgarhuset i Örebro. [2] Tävlingen genomfördes 1954 till 1955, men först 1963 var Krämaren färdig. När huset byggdes bestod det av två varuhus, Epa och varuhuset Krämaren, som bestod av flera små aktörer som gått samman och bildat ett varhus. 2007 renoverades Krämaren för att skapa en mer modern galleria med flera olika aktörer. Till att börja med ägdes hela Krämaren av Stiftelsen hyresbostäder som nu mera har bytt namn till Öbo (Örebro bostäder). Nu mera ägs bara den övre delen av Öbo. Nedre delen ägs av Alecta & Aberdeen Property Investors.[3]
Byggnadens struktur och funktion
Byggnadens funktion av två, delar nedre delen är köpcentrum och övre delen är bostadshus.
Bostadshusen är byggda ovanpå köpcentrumet och består av två 13 våningshus som är 40 meter långa. Fastigheternas sammanlagda höjd är 50 meter på längden, 120 och på bredden 50 meter. De två funktionerna är väl avskilda från varandra. De flesta ortsbor har varit inne i gallerian medan bostadshuset är hyresrätter som besöks av de boende.
De två delarna har alltså helt olika funktioner. Den övre är tänkt som bostadshus och har den funktionen. Den nedre är tänkt som mötesplats och lokaler för handel.
Fasad, material och Insida-utsida
Utsidan på bottenplanet där gallerian ligger består av betong och stora fönster och kolonner på sidorna. Bostadshusen högst upp består av emaljerad plåt i olika färger tanken är att ljuset och himmelen ska spegla sig i dem och bidra till färgskiftningar. Nedanför höghusen finns en anlagd trädgård.[4]. Utsidan är kraftfull med kolonner på sidorna i kontrast till insidan, som är ljus och upplyst och välkomnande. Det finns hissar mellan våningsplanen. Golven består av marmor. Design och inredning känns genomtänkta och enhetliga. Det finns inredningsdetaljer och färger och former som går igen i hela gallerians inredning.
Stuga eller tempel
Simon Urwin använder sig av två karaktärer då han analyserar arkitektur, stuga och tempel.
Ett tempel dominerar sin omgivning och bygger på klassisk stil, är inte anpassad till sin miljö varken i stil eller vad det gäller byggnadsmaterial. Simon Urvin menar att karaktären bygger på idéen om grekiska antika templets utförande och design.
Detta innebär ändå att byggnaden av de här slaget kan komma från andra stilepoker än just den det antika Grekland det är de grundlägganddragen som är typiska. Karaktären stuga är en annan sorts byggnad en byggnad som tar hänsyn till den omgivande miljön både tidigare bebyggelse och miljön i övrigt. När Krämaren byggdes togs inte så mycket hänsyn till den omgivande arkitekturen utan tankarna var att ”sanera” och bygga nytt, modernistiskt och funktionellt. En stuga är anpassad efter användarnas behov och är byggd i samklang med miljön för att passa mänskliga behov. [5]
Krämaren är ett modernistisk och bygger på modernistiska idéer arkitekterna var starkt influerade av Asplunds tankar och idéer om stadens funktion.[6] Byggnaden dominerar stadsbilden.[7] Den påverkar byggnaderna runt omkring, som en del annan modernistisk arkitektur är den planerad och konstruerad efter modernismens stilideal och tanken med byggnaden har också varit att bygga nytt, bygga bort den gamla staden och bygga nya funktionella miljöer istället för den äldre stadens slum. Detta är mer förenligt med Simon Uwins idé om att byggnaden är ett tempel snarare än en stuga som ligger rätt långt ifrån modernismens idéer om stilar och stilideal.
En stuga tar mer hänsyn till platsen och hur det såg ut innan. En stuga är en byggnad som är mer förankrat i miljö och historia. Krämaren har en historia som påminner mycket om andra modernistiska byggnader i stadskärnorna vid den här tiden. Att riva gamla kvarter för att bygga helt nya med ny arkitektur är något som gått igen i många svenska städer minst Sergels torg som har en liknande historia då gamla Klara kvarteren revs och helt ny modernistisk arkitektur byggdes. [8] Eftersom Örebro är en mindre stad blev projektet förstås inte lika omfattande, men tankar och idéer om stora omvälvande byggprojekt är något som går igen och som kännetecknar den svenska modernismen. De funktionerna som Krämaren har är också i samklang med modernismen. Köpcentrum och bostadshus är viktiga samhällsfunktioner och det var viktigt under den här epoken att kunna bygga bra bostäder och områden samt att gynna handel.
Källor
Gunnar Asplund. Acceptera. 1933.
Aberdeen Property Investors Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. https://web.archive.org/web/20100812050316/http://www.aberdeenpropertyinvestors.se/web/Nyrenoverade_Kramaren_lockar_Zara_till_Orebro.aspx (Hämtat 2019-03-17).
Wikipedia. Klarakvarteren. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Klarakvarteren. (Hämtad 2019-04-05)
Caldenby Claus. Medborgarhuset i Örebro. White arkitekter, Arkitektur förlag. Laholm.
Örebro 700 år – En krönika från äldre tid och nutid, s. 174-176. Utgiven av Örebro stad 1965.
Urvin Simon. Analysing arichitecture. Routledge. New York 2014.
[1] Asplund G. Acceptera. 1931.
[2] Caldenby C. Medborgarhuset i Örebro. White arkitekter, Arkitektur förlag. Laholm 1990.
[3] Aberdeen Property Investors Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
[4] Örebro 700 år – En krönika från äldre tid och nutid, s. 174-176. Utgiven av Örebro stad 1965
[5] Urvin S. Analysing arichitecture. New York 2014. s119-132
[6] Caldenby C. Medborgarhuset i Örebro. s 6.
[7] Örebro 700 år – En krönika från äldre tid och nutid, s. 174-176. Utgiven av Örebro stad 1965
[8] https://sv.wikipedia.org/wiki/Klarakvarteren. Läst 2019-04-05
Några bilder från Krämaren
Arkitektur och design och Det konst- och bildvetenskapliga fältet
- Den första är att karaktärisera det svenska konst- och bildvetenskapliga fältet genom att beskriva dess framväxt/historia och nutida karaktär. Förklara vilka yrkeskategorier och institutioner som agerar där idag och beskriv deras funktion för fältet.
Framväxt och historia
Under 1700 och 1800-talet både konstvetenskapen och litteraturvetenskapen delar av estetiken. I mitten av 1830 fick estetik sin första professur i ämnet. I början av 1900-talet utvecklades konstvetenskapen till att bli en egen disciplin i slutet av 1910-talet. 1917 och 1918 fick ämnet sin första egna professur.[1] Ämnet härstammar från flera traditioner. Det finns en antikvarisk inriktning som ligger till grund för kartläggningen av de föremål i olika miljöer som konst, arkitektur eller trädgårdskonst. Dessa förteckningar saknade estetiks reflexion och är inte förankrade i estetiken.[2]
Museum är en del av fältet och ämnets framväxt. Efter Gustav III:s död 1792 förklarades viktiga delar av hans samlingar för att vara statlig egendom. Dessa samlingar låg till grund till Kongl. Museum som senare kom att utvecklas till Nationalmuseum. Den här samlingen innehöll en del brister. Eftersom det ursprungligen var kungens samling var innehållet också subjektivt. Dåtidens besökare hade helt andra preferenser och museum var under utveckling. [3]
Under 1900-talet inleddes ansträngningar att höja konstvetenskapens status som universitetsämne. Målsättningen var att ge konstvetenskapen samma vetenskapliga tyngd som naturvetenskapliga ämnen. 1900–1920 befästes ämnet som självständigt universitetsämne. Ämnet fick egna lokaler och skapade sina egna rutiner. Mycket utgick från Uppsala under den här tiden.[4] 1969 bytte ämnet namn från konsthistoria till konstvetenskap. Namnbytet kom till samtidigt som både litteraturvetenskap och andra ämnen. Under den här tiden fick ämnet ett stort genombrott. Det låg ingen debatt bakom namnbytet utan det var en reform som gällde flera ämnen på universitetsnivå. Ämnet breddades dock och kom att gälla fler aspekter än rent historiska också samtidskonsten fick större utrymme. [5]
[1] B-I Johansson och H Pettersson (red.)8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige. Raster Förlag 1999. s.11–21.
[3] Ibid., 24-25.
[3] Ibid., s. 43-51.
[4] Ibid.,s. 133.
[5] B-I Johansson och H Pettersson (red.) 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige. s. 204–220.
Under 80 talet präglas konstlivet i Stockholm och Göteborg av lokala skillnader, i artikeln om Ernst Billgren självbiografiska bok Prinsen på Lindholmen. Analysen tar avstamp i Ernst Billgrens bok men beskriver också andra skillnader ur andra perspektiv, hur Stockholm och Göteborg har olika inriktning när det gäller konst och konstkritik under 80-talet. Stockholm präglas av kritiker och ett intresse för New York medan intresset i Göteborg är riktat mot Norden. En markant skillnad är att intresset i Göteborg går också åt båda hållen medan det i Stockholm riktar sig mot New York. New York i sin tur visar inte något specifikt intresse för Stockholm. Den postmoderna inriktningen i Stockholm är en mer intellektuellt hållen och riktar sig mer mot kritik och texter i ämnet. Trots det fanns postmoderna strömningar i Göteborg till exempel nämns Odd Nerum. [6]
Konstnärer och konstutbildningar
Konstnärer är ovärderliga i sammanhanget eftersom de styr utvecklingen och vilken konst som skapas. Konstutbildningar och arkitekturutbildningar är en viktig del av fältet. Fältet präglas sedan länge av olika aktörer.[7]
Konstvetenskap universitet och högskola
Här förmedlas kunskap och om konsten och dess historia. De som studerat konstvetenskap arbetar ofta med konsten på ett teoretiskt plan. De kan till exempel arbeta inom museum och kulturminnesvård. Samtidigt söker sig många konstvetare utanför universitetsdisciplinen och fältet har en mångskiftande karaktär där alla inte kan göra karriär inom universitet och högskola.[8]
Konstkritiker
Konstkritiken har en viktig funktion för att skapa intresse för konsten, konstnärer, gallerier och museum. Att tillgängliggöra och skapa förståelse för konsten och konstnärens villkor. Konstkritiken fungerar både som bevakning av samtidens konstutbud och som något som kan användas mer långsiktigt och bidra till att skriva samtidshistoria och bli en del av den konstvetenskapliga förståelsen för fältet.
[6]Jeff Werner, “Postmodernismen stannade aldrig i Göteborg”.Omskakad spelplan. Konsten i Göteborg under 1980- och 1990-talet.
[7] B-I Johansson och H Pettersson (red.) 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige. s. 152-153.
[8] B-I Johansson och H Pettersson (red.) 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige. s. 154-157.
Biografisk konstkritik som beskriver enskilda konstnärers verksamhet kan bidra med information om enskilda konstnärer medan den mer kontextuellt utformade kritiken säger mer om vårt samhälle och vilka aspekter som påverkar konstfältet i sin helhet.[9]
Gallerier och Museum
Ställen där konsten kan visas och exponeras är viktiga för fältets framväxt. Museum har från början en mer pedagogisk roll och tanken med att visa upp konsten. Till att börja med hade också museum en ambition att vara heltäckande och att det var viktigare att visa upp en konsthistoria utan luckor.[10] Gallerier och museum har olika roller i fältet. Gallerier visar upp det som rör sig i samtiden och det som aktiva konstnärer producerar. Museum har en roll att visa upp det som är historiskt, omfattande utställningar och retrospektiva utställningar. Inom museum finns en ambition att nå nya grupper genom att arbeta konstpedagogiskt.[11]
2.I den andra väljer du antingen konstkritik eller konstpedagogik att göra en fördjupad redogörelse för. Med hjälp av exempel hämtade från kurslitteraturen, redogör för vilka utmaningar som möter konstkritik resp. konstpedagogik (beroende på vilket du väljer) i dagens konst- och bildvetenskapliga fält. Avsluta med att helt kort göra en självständig, men informerad framtidsprognos för konstkritikens resp. konstpedagogikens (beroende på vad du väljer) ställning i fältet de närmsta tio åren. Omfattning: 5 000 tecken (inklusive mellanslag) – referenser/fotnoter räknas dock inte in.
Konstpedagogik
Konstpedagogikens framväxt
Historiskt sett var pedagogik en del av hur konsten förmedlades och presenterades på museum. Det fanns tankar om att skapa heltäckande upplevelser utan luckor där konstverken presenterades kronologiskt och luckorna fylldes i med olika former av kopior ifall museet inte hade råd med originalmålningar. Detta är en form av pedagogiskt tänkande och förmedlar en kunskap om konstens historiska kronologi och hur olika verk förhåller sig till varandra. Hur konsten förmedlats i undervisning i konstvetenskap som universitetsdisciplin är ett pedagogiskt förhållningsätt. Förhållningsätt med kopior känns idag rätt förlegat, möjligheten att studera foton och verk via Internet har gjort kopior överflödiga. [12]
[10] J-G Sjölin. Om konstkritik: Studier av konstkritik i svensk dagspress 1990–2000. Palmkrons. Lund 2003. s.11-33.
[11] B-I Johansson och H Pettersson (red.) 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige. s.54-55.
[12] Arvidsson Kristoffer, Werner Jeff (red). Konstpedagogik (Skiascope 4 ). Göteborgs konstmuseum 2010.s 12-14.
Reflekterande och arbeten på en akademisk nivå är en ny del av fältet. 1988 gavs Anna Lena Lindbergs doktorsavhandling Konstpedagogikens dilemma. Historiska rötter och moderna strategier ut. Den kan ses som ett pionjärarbete inom området.[13] Ämnet kan enligt Anna Lena Lindgrens forskning delas in i olika konstvetenskapliga strategier där en ofta varit dominerande. Dessa tre är den konstorienterade, den upplevelseorienterad och den relationsorienterade. Det är tydligt att pedagogiska tankar och undervisning av olika slag varit en del av fältet under lång tid och att det funnits olika förhållningsätt för att förmedla konsten[14]. När konsthistorien/ konstvetenskapen var nytt universitetsämne ingick tankar och idéer om hur ämnet ska förmedlas möjligheten att studera bilder har också påverkat hur pedagogiken kring ämnet utvecklats.[15]
Konstpedagogik idag
Skiascope är en samling forskningsartiklar, en samling essäer som ges ut av Göteborgs konstmuseum och som gör en vetenskaplig kartläggning av ämnen inom fältet. Nummer 4 i serien behandlar ämnet konstpedagogik.[16] Utbildning i konst- och kulturhistoria i Sverige sker tyvärr inte på någon grundläggande nivå i Sverige. Därför har konstpedagogiken en viktig roll att fylla även hos den vuxna publiken. Det är ett problem att många saknar förkunskaper.[17]
Mycket av den konstpedagogik som förmedlats har riktat sig till barn och ungdomar. Konstpedagogik har olika inriktning i dagsläget. Hur pedagogiken förmedlas beror ofta på vilken målgrupp är. Göteborgs konstmuseum riktar sig därför förutom till barn och unga också till människor med utländsk härkomst och pensionärer. Det finns inga formella krav på konstpedagogernas utbildning och yrket präglas av tillfälliga anställningar. Konstpedagoger har ofta en bakgrund på förberedande konstskolor och några grundkurser i konstvetenskap.[18] Det finns en politisk vilja att öka intresset för konst hos en bredare allmänhet. Det räcker inte med att flera besöker museum utan också att det bidrar till ökad kunskap, upplevelse och förståelse. Det är här konstpedagogiken kommer in.[19]
[13] B-I Johansson och H Pettersson (red.) 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige. s.54-55.
[14] Arvidsson Kristoffer, Werner Jeff (red). Konstpedagogik (Skiascope 4 ). Göteborgs konstmuseum 2010.s 28
[15] Ibid., 32.
[16] B-I Johansson och H Pettersson (red.) 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige.
[17] Arvidsson Kristoffer, Werner Jeff (red). Konstpedagogik (Skiascope 4).2010.s 8.
[18]Ibid., s14.
[19] Ibid., 20
Barn och ungdomar
Mycket av den verksamhet som riktar sig till barn och ungdomar är praktisk och innebär att ett kreativt skapande är en del av konstpedagogiken. De här praktiska momenten som riktar sig till barn och ungdomar har blivit tydligare. Samtidigt har den teoretiska nivån blivit högre sen 70-talet och frågeställningarna inom konsten mer komplicerade. Tanken med att rikta sig till barn och ungdomar och ge dem rätt verktyg och förståelse är att de som vuxna ska fortsätta att ha utbyte av konsten.
Pensionärer
Äldre dras ofta till äldre klassisk inom den här målgruppen är det vanligt med klassiska konsthistoriska föreläsningar. Till museum med äldre konst är medelåldern betydligt högre än på dem med en modernare framtoning. Waldemarsudde har en betydligt äldre målgrupp än moderna museet.
Utländsk bakgrund
Människor med utländsk bakgrund beskrivs i som prioriterad grupp för konstpedagogiken. Tyvärr minskar besökarna både vad det gäller utrikesfödda och de med föräldrar som är födda utomlands. [20] En orsak kan vara att det ideal som konsten på museum förmedlar är riktat mot ett svenskt ideal med rötter i nationalromantiken. [21]
Neurodegenerativa nedsättningar
Ett bra exempel på relationsorienterad konstpedagogik beskrivs i artikeln om mötesprojektet. Detta har använts i grupper med Neurodegenerativa nedsättningar och svårigheter att minnas. Bland annat ett projekt i Malmö, projekt på nationell nivå i Sverige och ett projekt på Museum of Modern Art (MoMA) i New York. Efter visningarna har det gjorts intervjuer med deltagarna och flera av dem upplever en ökad livskvalitet och att deras kognitiva förmågor för bättras. Att föra ett samtal lyssna med andra på en kreativ, intellektuell och känslomässig nivå känns positivt för deltagarna. Eftersom deltagarna har minnesproblem fokuseras diskussionerna på upplevelsen av konsten under visningen.
Detta ger ett större spelrum för andra grupper att förstå konsten och gör det möjligt att förstå konsten även för andra grupper än de som sätter upp normer för upplevelsen. Den tillåtande atmosfären gör det möjligt att se skillnader mellan normen och det avvikande. Just den här sortens metoder skapar en möjlighet för alla deltagare att bli delaktiga i en dialog kring konsten.[22]
[20] Ibid., s.16.
[21] Ibid., s 12.
[22] J Wener Blond och blåögd Vithet, svenskhet och visuell kultur (Skiascope 6). Göteborgs konstmuseum 2014.
Sammanfattning
Konstpedagogik är metoder för att tillgängliggöra konsten för nya grupper. Metoden anpassas utifrån olika gruppers kunskaper och behov. Jag tror konstpedagogiken skulle tjäna på ett mer öppet och förutsättningslöst samtal omkring konst av den sort som beskrivs för gruppen med neurodegenerativa nedsättningar. Detta borde kunna locka fram fler tankar och idéer hos fler målgrupper och också bidra med nya tankar och idéer till fältet som helhet. Både barn och ungdomar och människor med utländsk bakgrund skulle ha glädje den sortens metod. Precis som i andra yrkeskategorier skulle konstpedagogikens status behöva höjas vad det gäller krav på yrkeskunnande och förkunskaper. Invandrargrupper bör prioriteras mer trots att de beskrivs som en prioriterad grupp syns inte det varken på museum eller fältet som helhet. Här kan vi fundera över hur konsten lyfts fram och vilka möjligheter det finns till identifikation det finns för den här gruppen.
Källor
Arvidsson Kristoffer, Werner Jeff (red). Konstpedagogik (Skiascope). Göteborgs konstmuseum 2010.
Johansson Britt Inger, Hans Pettersson (red.) 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige. Raster Förlag 1999.
Werner Jeff. Postmodernismen stannade aldrig i Göteborg .Omskakad spelplan. Konsten i Göteborg under 1980- och 1990-talet.
Werner Jeff. Blond och blåögd Vithet, svenskhet och visuell kultur (Skiascope 6). Göteborgs konstmuseum 2014.
Rosenqvist Johanna, Suneson Ellen. Konst och subjektskapande. Neurodegenerativa nedsättningar och dialogbaserad konstpedagogik. Socialmedicinsk tidskrift 2016-07-09.
Sjölin Jan-Gunnar. Om konstkritik: Studier av konstkritik i svensk dagspress 1990–2000. Palmkrons. Lund 2003